Ebba föddes 1866 i en av Sveriges mest inflytelserika familjer, von Hallwyl, och växte upp i Hallwylska palatset. Hon var en av de första kvinnorna i Sverige att ta studentexamen och ville sedan gå vidare och studera arkitektur. Hennes föräldrar såg hellre att hon gifte sig. Så blev det, och år 1886 gifte hon sig med Wilhelm von Eckermann, en officer i flottan. Efteråt flyttade paret till Karlskrona, där de bildade familj. Ebbas liv såg ut precis som det kunde förväntas av en respektabel kvinna under denna tid – som hustru och mor. Men det räckte inte för Ebba, hon ville mer.

När hennes make blev sjuk flyttade familjen och bosatte sig på Södertuna utanför Gnesta. Ebba, som drevs av ett stort samhällsengagemang, började verka i flera föreningar. Hon blev aktiv i Fredrika Bremerförbundet, som kämpade för kvinnors rättigheter, och 1911 grundade hon Stockholms moderata kvinnoförbund.

Fyra år senare blev hon den första ordföranden för Sveriges moderata kvinnoförbund. Detta var under en tid då kvinnor fortfarande saknade rösträtt och många motsatte sig ökat kvinnligt inflytande. Ebba och hennes medsystrar fick kämpa hårt mot föreställningen att politik var ”för komplicerat” för kvinnor. Men Ebba var en strålande och medryckande talare – dessutom med en egen flyttbar talarstol – som lockade många åhörare när hon talade om kvinnors rätt till utbildning och jämlika rättigheter.

Ebba var engagerad i många frågor, allt från vikten av ett starkt försvar till barnmorskors arbetsvillkor. Det var inte lätt, och hon mötte hårt motstånd från politiker och samhällets eliter, som värnade de traditionella könsrollerna. Men Ebba von Eckermann vägrade att ge sig.

Hennes mod och målmedvetenhet visar att förändring är möjlig– även då majoriteten motarbetaren. Så om du någon gång tvivlar på om just din röst spelar roll, tänk på Ebba. Hon lät sig inte tystas. Så varför skulle du göra det?